(NOVELL!!!)

Runt omkring mig stod många, minst tre i varje grupp. Alla babblade mer än vanligt, och ingen la så klart märke till mig. Jag var själv. Min kärleksfulla pappa ville följa mig, men den idéen lockade inte mig, jag tackade nej. Han ryckte på munnen och gick ut i vardagsrummet. Jag himlade med ögonen och log för mig själv. Jag tittade ner i grytan, smörjan såg inge god ut. Men i dag är det fel dag att klaga, pappa hade slutat sent, dessutom bränt maten och skällt ut henne på grund av att hon skolkade..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0